tisdag 17 oktober 2017

1191

dagar kvar 
i

måndag 16 oktober 2017

Har vi det för bra?

The Food Queue, 
Joseph Edward Southall 

undrar jag i dag på världsmatdagen. För trots att det finns en hel del information på nätet om den här dagen, så finns det ingen aktuell information på svenska.
Dagen har funnits sedan 1979, och tanken är att den ska bidraga till att göra människor medvetna om fattigdom och matbrist och de bakomliggande orsakerna. Det låter futtigt med en dag om året — i synnerhet om den inte ens observeras — men förhoppningsvis ska dagens aktiviteter inspirera till ett långsiktigt handlande.
Varje år ger man dagen ett nytt tema, i år är det "Change the future of migration. Invest in food security and rural development."

1192

dagar kvar 
i

söndag 15 oktober 2017

I dag för 52 år sedan

brände David Miller sin inkallelseorder till Vietnam.


David Miller, a pacifist, burns draft card. October 1965. Bettman—Corbis
Nej, jag kände inte honom — jag var inte ens medveten om att det hände just då. Men jag kom att lära känna många killar som även de bränt sina inkallelseorder, eller helt enkelt lämnat U.S.A. för att slippa "döda sina bröder". Och jag kom att lära känna många jämnåriga tjejer som förlorat sina pojkvänner, eller makar, i Vietnam.
David var inte först med att bränna sin inkallelseorder, jag tror man började att göra det så tidigt som 1963 — men när David gjorde det den 15 oktober 1965 hade det nyligen blivit olagligt. Det ledde till att han några dagar senare greps av FBI, och fick spendera två år i fängelse.




Här kan du läsa mer om "draft-card burning".

1193

dagar kvar 
i

lördag 14 oktober 2017

Grattis Edward!

“It takes courage to grow up and 
become who you really are.”
edward estes cummings
14 oktober 1894 – 3 september 1962
självporträtt

Fast jag tror nog att de flesta känner honom som e. e. — och tänker på honom som poet. Men det var som konstnär han tänkt sig sin framtid, målande konstnär. Men man kan också läsa att han redan som barn bestämde sig för att bli poet — det är förmodligen inte lätt att bestämma sig om man är talangfull.

Noise #13

America makes prodigious mistakes, America has colossal faults, but one thing cannot be denied: America is always on the move. She may be going to Hell, of course, but at least she isn't standing still.
"Mt. Chocorua."  Oil on canvas. Ca. 1938.


1194

dagar kvar 
i

fredag 13 oktober 2017

Katter i konsten


Feridun Oral är kanske främst känd som barnboksillustratör, såväl av sina egna som andras böcker, men arbetar också i lera och med texil.


























1195

dagar kvar 
i

torsdag 12 oktober 2017

1196

dagar kvar 
i

onsdag 11 oktober 2017

Tack för senast!

– Åh, direktör Billkvist, utropade han. Så roligt 
att se direktören här! Hur har det gått med turnén?
– Charmångt, svarade teaterdirektören. Tack för 
senast! Vi har haft ganska goda hus överallt, men det 
är ju bekymmer jämt ändå. Nu gäller det ju att lokali- 
sera revyn, och här står som jag hoppas, vår man!
                                    sidan 389 i Kvartetten, som sprängdes II (1924)
                                        av Birger Sjöberg
Meeting, 1911

En av mina amerikanska vänner bodde ett år på Island som utbytesstudent, en gång när vi diskuterade språk och kultur sa hon att hon tyckte så mycket om uttrycket "tack för senast", som ju inte har någon motsvarighet på engelska.
Säger man fortfarande så? Jag har inte hört det på länge, och även om somliga gäster skriver efter ett besök här, så tackar de med andra ord. Och jag minns inte när jag senast mötte någon på sta'n som tackade för senast  det måste ha varit eoner sedan  möjligtvis därför att jag aldrig går på sta'n.






1197

dagar kvar 
i

tisdag 10 oktober 2017

1198

dagar kvar 
i
the East Room

måndag 9 oktober 2017

Huslighet och styrketräning


While the cooking mania lasted she went through Mrs. Cornelius's Receipt Book as if it were a mathematical exercise, working out the problems with patience and care. Sometimes her family were invited in to help eat up a too bounteous feast of successes, or Lotty would be privately despatched with a batch of failures, which were to be concealed from all eyes in the convenient stomachs of the little Hummels. An evening with John over the account-books usually produced a temporary lull in the culinary enthusiasm, and a frugal fit would ensue, during which the poor man was put through a course of bread-pudding, hash, and warmed-over coffee, which tried his soul, although he bore it with praiseworthy fortitude. Before the golden mean was found, however, Meg added to her domestic possessions what young couples seldom get on long without,—a family jar.

Fired with a housewifely wish to see her store-room stocked with home-made preserves, she undertook to put up her own currant jelly. John was requested to order home a dozen or so of little pots, and an extra quantity of sugar, for their own currants were ripe, and were to be attended to at once. As John firmly believed that "my wife" was equal to anything, and took a natural pride in her skill, he resolved that she should be gratified, and their only crop of fruit laid by in a most pleasing form for winter use. Home came four dozen delightful little pots, half a barrel of sugar, and a small boy to pick the currants for her. With her pretty hair tucked into a little cap, arms bared to the elbow, and a checked apron which had a coquettish look in spite of the bib, the young housewife fell to work, feeling no doubts about her success; for hadn't she seen Hannah do it hundreds of times? The array of pots rather amazed her at first, but John was so fond of jelly, and the nice little jars would look so well on the top shelf, that Meg resolved to fill them all, and spent a long day picking, boiling, straining, and fussing over her jelly. She did her best; she asked advice of Mrs. Cornelius; she racked her brain to remember what Hannah did that she had left undone; she reboiled, resugared, and restrained, but that dreadful stuff wouldn't "jell."

She longed to run home, bib and all, and ask mother to lend a hand, but John and she had agreed that they would never annoy any one with their private worries, experiments, or quarrels. They had laughed over that last word as if the idea it suggested was a most preposterous one; but they had held to their resolve, and whenever they could get on without help they did so, and no one interfered, for Mrs. March had advised the plan. So Meg wrestled alone with the refractory sweetmeats all that hot summer day, and at five o'clock sat down in her topsy-turvy kitchen, wrung her bedaubed hands, lifted up her voice and wept.
                                   ur Little Women, av Louisa M. Alcott

Vi har väl alla, någon gång, misslyckats i köket  en platt kaka, vidbränd middagsmat eller som här, gelé som inte vill stanna. Då kan det vara skönt att ha en Mrs. Conrad att luta sig emot. Och Mrs. Conrad når du med ett par klick, för hon finns hos Gutenberg.  
Hennes kokbok är avsedd för unga kvinnor (1858 var kvinnas plats i köket), och är fortfarande användbar, med sina enkla anvisningar. Så här skriver hon om vinbär:
Currants.
Weigh equal quantities of sugar, and fruit stripped from the stems. Boil the fruit ten minutes, stirring it often, and crushing it. Add the sugar, and boil another ten minutes. Measure the time from the minute boiling commences. This keeps till currants come again. Clean brown sugar does very well. If it is to be used up in the course of the autumn, ten or twelve ounces of sugar to a pound of fruit is enough.

Currant Jelly.
Pick over the fruit, but leave it on the stems. Put it into the preserving kettle, and break it with a ladle or spoon, and when it is hot, squeeze it in a coarse linen bag until you can press out no more juice. Then weigh a pound of sugar to a pint of juice. Sift the sugar, and heat it as hot as possible without dissolving or burning; boil the juice five minutes very fast, and while boiling add the hot sugar, stir it well, and when it has boiled again five minutes, set it off. The time must be strictly observed. Jelly to eat with meat does very well made with brown sugar, but must boil longer.

Another (without boiling).
Squeeze the currants in a coarse linen cloth, without taking off the stems. Weigh the juice, and allow a pound for a pound. The sugar should be sifted, and stirred in with the hand until it feels smooth and well dissolved. Put it into glasses, and set them in the sun near a window for two or three days. Then cover as directed for preserves and jellies. This will taste like newly made currant jelly at the end of a year, if kept in a cool and dry place. It will not keep well in a damp house.

Varför stackars Meg misslyckades är mer än jag kan säga, men erfarenheten har lärt mig att det mesta kan gå åt skogen, hur noga man än följer ett recept.
Men kex som kräver, inte bara noggrannhet utan även kroppskrafter och tålamod, är inget för mig:
Litchfield Crackers.
To one pint of cold milk, put a piece of butter the size of an egg, a small teaspoonful of salt, and one egg. Rub the butter into a quart of flour, then add the egg and milk. Knead in more flour until it is as stiff as it can possibly be made, and pound it with an iron pestle, or the broad end of a flat-iron, for at least one hour; then roll it very thin, cut it into rounds, prick, and bake in a quick oven, twelve or fifteen minutes.
Räknade Mrs. Conrad med att man hade en Hannah som kunde utföra grovjobbet?
För många år sedan skrev jag om Beaten Biscuits, och minns då att jag tog en tur på nätet för att lära mig mer om detta kraftprov, och fann att det faktiskt fanns särskilda maskiner som skulle bearbeta den sortens deg. Kanske kan jag vid tillfälle hitta de artiklarna igen.

1199

dagar kvar 
i

söndag 8 oktober 2017

I dag för 80 år sedan

Jag googlad och fick lära mig att det är vad man kallar platinabröllop.
Tyvärr finns inga tillgängliga foton av Harriet Vane och lord Peters bröllop, så håll till godo med en fiktivt bröllopsbild  också det från 1937.
Nu kan man ju fråga sig hur vi vet när Harriet och Peter gifte sig — jo, av den enkla anledningen att Peters mamma, the Dowager Duchess of Denver skrev om det i sin dagbok:

8 October. — Peter's wedding-day. Too exhausted to do more than put down that it all went off very well. H. looked genuinely lovely, like a ship coming into harbour with everything shining and flags flying at wherever modern ships do fly flags — Peter terribly white, poor darling, like the day he had his first watch, and could hardly bear himself for fear it would come to pieces in his hands or turn out not to be real, or something — but he pulled himself together to be specially nice to all the guests (believe if he were in Inquisition he would exert social talants to entertain executioners).
... Got back to Town at 5.30 (Peter's face a study when he realised he had to go 60 miles over crowded roads in a closed car with somebody else driving! — but one really couldn't let him drive H. back in an open Daimler, all in wedding-garments and a top-hat!).... Got them smuggled out of the house at a quarter to 7 —  Bunter was waiting for them with the car on the far side of the Park...
11 p.m. Hope all is really well with them — must stop nowand try to get some sleep or shall be a rag in the morning. Find The Stars Look Down not quite soothing enough for a bed-book — will fall back on Through the Looking-Glass.


Detta går att läsa i den mycket läsvärda boken "Busman's Honeymoon", av Dorothy Sayers — utkommen 1937.



1200

dagar kvar 
i

lördag 7 oktober 2017

1201

 dagar kvar 
i

fredag 6 oktober 2017

1202

dagar kvar
i

torsdag 5 oktober 2017

Nobelpristider

Så är det dags igen, och jag får erkänna att jag har lite svårt att förstå vad man hetsar upp sig över. Det är uppenbart att det inte bara är prestigefyllt att få nobelpriset — näst bäst är att ha gissat rätt på vem som får det. Och lyckas man inte med det, så ska man åtminstone, med kännarmin, kunna säga något om årets mottagare, så att det låter som man mycket väl känner till författaren.
Ja, ja, vi får väl se vem det blir i år — tydligen finns det några författare på förslagslistan som förutom "riktig" litteratur, skriver barnböcker.
Maurice Polydore Marie Bernard Maeterlinck
1862 - 1942
snygg jacka!
 Det finns förresten flera av de som redan fått priset, som skrivit barnböcker. Jag är inte riktigt säker på hur det förhöll sig med Maurice Maeterlinck, hans "La vie des abeilles" (The Children's Life of the Bee, 1919), om den ursprungligen skrevs för barn eller om den omarbetades för att lämpa sig för barn. 
Den engelska upplagan, som finns hos Gutenberg, är illustrerad av Edward J. Detmold. Maurice odlade själv bin, och var tydligen intresserad även av andra småkryp och djur, för han skrev både om myror (visserligen ett plagiat aEugène Marais bok The Soul of the (White) Ant) och duvor.

Och 1913 kom Our Friend the Dog, med illustrationer av Cecil Alden, en översättning av "Sur la mort d'un petit chien" från "Le double jardin".

1908 skrev Maurice pjäsen "L'Oiseau bleu", som kom att omarbetas flera gånger, och blev både till filmer, TV serie, opera och en barnbok, The Blue Bird for Children.

 I den här engelska upplagan från 1913 står Georgette Leblanc (Madam Maurice Maeterlinck) som författare. Hon var skådespelare och Maurice sambo mellan 1895 och 1918.
Sugar also wanted to impress the company 
and, breaking off two of his fingers, handed 
them to the astonished Children

Enligt Helmer Lång är delar av Maurice produktion oläsbar och priset borde ha gått till Veraheren, som även han var på förslag  1911.
Själv har jag kikat på hans lyrik  men det ger ingen mersmak. Hur den är i original kan jag inte uttala mig om eftersom min franska är i det närmaste obefintlig.  

Stagnant Hours 

Here are the old desires that pass,
The dreams of weary men, that die,
The dreams that faint and fail, alas!
And there the days of hope gone by!

Where to fly shall we find a place?
Never a star shines late or soon:
Weariness only with frozen face,
And sheets of blue in the icy moon.

Behold the fireless sick, and lo!
The sobbing victims of the snare!
Lambs whose pasture is only snow!
Pity them all, O Lord, my prayer!

For me, I wait the awakening call:
I pray that slumber leave me soon.
I wait until the sunlight fall
On hands yet frozen by the moon.