torsdag 29 juni 2017

1301

dagar kvar
i

onsdag 28 juni 2017

1302

dagar kvar
i

tisdag 27 juni 2017

1303

dagar kvar
i

måndag 26 juni 2017

1304

dagar kvar
i

söndag 25 juni 2017

1305

dagar kvar
i

lördag 24 juni 2017

Kulmen

Midsummer, 1900
Eva Bonnier



Sommarsolståndet är redan förbi
och dagarna påskyndar färden.
Ljusare junikvällar än vi
har ingen i hela världen.

Än skall fjärdarnas glitter och svalornas flykt
och allt lövsuset länge bestå.
Lite vemodigt, det har jag alltid tyckt,
är midsommardagen ändå.
                             Alf Henriksson

1306

dagar kvar
i

fredag 23 juni 2017

1307

dagar kvar
i

torsdag 22 juni 2017

1308

dagar kvar
i

onsdag 21 juni 2017

1309

dagar kvar
i

tisdag 20 juni 2017

1310

dagar kvar
i

måndag 19 juni 2017

1311

dagar kvar
i

söndag 18 juni 2017

1312

dagar kvar
i

lördag 17 juni 2017

1313

dagar kvar
i

fredag 16 juni 2017

1314

dagar kvar
i

torsdag 15 juni 2017

1315

dagar kvar
i

onsdag 14 juni 2017

1316

dagar kvar
i

tisdag 13 juni 2017

1317

dagar kvar
i

måndag 12 juni 2017

1318

dagar kvar
i

söndag 11 juni 2017

1319

dagar kvar
i

lördag 10 juni 2017

1320

dagar kvar
i

fredag 9 juni 2017

1321

dagar kvar
i

torsdag 8 juni 2017

1322

dagar kvar
i


Om att rösta

Canvassing for a Vote, 1851-1852

Vote for the man who promises least; he'll be the least disappointing. 
                                                                   Bernard Baruch

onsdag 7 juni 2017

1323

dagar kvar
i

tisdag 6 juni 2017

I valet och kvalet

"What had impressed him most was the difference between war as imagined and witnessed. As imagined it had seemed the most immense of sports; as witnessed it was merely murder."
 "THE little house, tell this story. It was lived within my walls; not a line is invented and it was I, by my interfering, who brought about the happy ending. Who wants a story that does not end happily, especially a Christmas story? To have been responsible for the happy ending is pretty nearly as clever as to have made the story up out of one’s own head or, as we houses say, out of one’s own walls.
Perhaps you never heard before of a house telling a story. If that be so, it is because you don’t listen or because you go to bed too early. Unlike people, we houses sleep all day long; but after midnight we wake up and talk. When the clock strikes twelve, our stairs begin to crack and our windows to rattle and our floors to creak. If you ever hear these sounds, don’t be frightened; they simply mean that the kind old walls that shelter you have begun to remember and to think. And we have so many things to remember and to think about, especially we old houses who have been standing for almost two hundred years. We have seen so much; we have been the friends of so many generations. More little children have been born beneath our roofs than we have stairs on which to count. We reckon things on our stairs, just as people reckon things on their fingers. When our stairs crack after midnight, it’s usually because we’re counting’ the births and love-makings and marriages we have watched. We very often get them wrong because there are so many of them. Then the doors and windows and floors will chip in to correct us. “Ha,” a window will rattle, “you’ve forgotten the little girl who used to gaze through my panes in 1760 or thereabouts.” One of the doors will swing slowly on its hinges and, if anyone disputes with it, will bang, shouting angrily, “Wrong again—all wrong.” Then the walls and the windows and the doors and the floors all start whispering, trying to add up correctly the joys and sorrows they have witnessed in the years beyond recall.

Det finns gånger jag vill ha något att läsa — men jag vet inte vad, och förkastar de ena efter de andra av alla förslag jag ger mig själv.  Jag söker i minnet efter lämplig författare, eller försöker att åtminstone sätta fingret på vilken sorts bok jag vill ha. Det känns som om min hjärna har rest bort, jag klarar inte av något djupsinnigt eller komplicerat — så många böcker ramlar bort i första omgången. Något spännande? Nej, till och med en mysdeckare är mer än jag kan svälja nu — inte ens en Miss Marple. Förresten kan jag nästan alla Miss Marple-böckerna utantill. Något romantiskt då, tänker jag — nej tack, inget slisk.
Ja, jag är svår att göra till lags.

Gutenberg blir min räddning — som vanligt. Han pekar på en författare som jag aldrig hört talas om: Coningsby Dawson. Jag slår upp honom, och blir varken imponerad eller intresserad. Men Gutenberg ger sig inte i första taget och kommer med ett nytt förslag — samma författare men en annan titel: The Little House. Jag som gillar hus, ger efter — och är glad att jag gjorde det. En charmig bok på min nivå. Ett enkelt men gott språk, och ett lite ovanligt grepp att låta ett hus berätta vad som händer på  “Dolls’ House Square.” 

Stella Langdale (1880–1976) har illustrerat boken  hennes mörka, ofta dramatiska, kolteckningar balanserar bokens aningen sentimentala innehåll.

1324

dagar kvar
i
 

måndag 5 juni 2017

Sommarståt


syre´n subst. ~en ~er 
ORDLED: syr-en-en
• typ av buske med motsatta blad och välluktande blommor i täta, klaselika samlingar allmänt odlad i trädgårdar och parkersyrenbersåsyrenbuskesyrenhäckdet doftade honung i junikvällen från torpets alla vita och lila ~er
BET.NYANS: vanl. med tonvikt på blommornasyrendoftsyrenfärgad
HIST.: sedan 1693; av lat. syringa med samma bet., till syrinx 'rör; herdeflöjt'
 Säg mig den författare som aldrig nämnt syrener i sina böcker — nåja, det var väl en lätt överdrift, och jag kan rabbla upp en mängd författare som aldrig skriver om syrener — men många är de, som använder björkar, syrener och röda stugor för att framhålla det svenska. Förresten är det många icke-svenska författare som planterar syrener i sina böcker, men jag förbigår dem alla och koncentrerar mig på Daniel Fallström. Denne romantiske poet vars poesi är lika yvig som hans mustascher.
Jag har ägnat några dagar åt Daniel och hans dikning, och kan trots yvigheten och "glitter och kvitter" inte låta bli att tycka om honom — det är något avväpnande vänligt i hans vardagliga dikter. 


Fleurs de lilas. 

På mina hvita rullgardiner, 
som draget rör emellanåt, 
den heta junisolen skiner 
i all sin glans och sommarståt. 

Här inne är det svalt i rummet 
dit gatans buller dämpadt når  
men flugans surr blir klart förnummet, 
när hon mot tak och väggar slår. 

Men ur min dröm hon ej mig väcker: 
en fluga ingen sommar gör, 
och jag kan drömma, vintern täcker 
med drifvor gatan nedanför.

Jag drömma kan, att stormen sopar 
med silfverkvast min trottoar, 
att ingen gök i skogen ropar 
och får af andra gökar svar. 

Jag glömmer sommaren, som smyger 
sin blomsterkrans kring flod och mark, 
och därför pennan rastlöst flyger 
i rytm hän öfver hvita ark. 

Men plötsligt på min dörr det ringer, 
och när jag ut att öppna går, 
och rigeln bort för fingret springer, 
den glömda i tamburen står. 

Fru Sommar själf! Ur mjuka händer 
ett fång jag af syréner tar, 
som stänkts af dagg på skärgårdsstränder 
och ha sin doft af morgon kvar.

Med hvit syrén har hatten smyckats, 
syréner i sitt skärp hon bär, 
och när hon ler åt, att hon lyckats, 
en hvit syrén mig syns hon är. 

Hvad tjänar då att längre dikta 
med bläckstreck på ett pappersark, 
när under blomster, hvilka svikta, 
står sommarn rosig, ljuf och stark? 

Nej, mot din barm, du länge svunna, 
mitt hufvud lägger jag till ro 
och ber, att himlen vill oss unna 
ett skogsomsusadt fågelbo!

Jag läser på nätet att dikten ska vara tonsatt, men hittar inga inspelningar av den. Den som vill ha syrenmusik, får läsa och lyssna på mitt gamla inlägg "The Lilac Tree", där melodin spelas på ett självspelande piano.
Mer syrencitat och prat finns i inläggen "Jubel och vemod" och "Från min hängmatta".





1325

dagar kvar
i

söndag 4 juni 2017

Vardagslycka

 Afternoon Tea, 1895 
Harry Brooker 

"The only difference between
an extraordinary life
and an ordinary one
is the extraordinary pleasures
you find in ordinary things."
                                  Veronique Vienne
 

1326

dagar kvar
i
4 juni 1800 avslutades byggandet av
Vita Huset

lördag 3 juni 2017

1327

dagar kvar
i

fredag 2 juni 2017

1328

dagar kvar
i

torsdag 1 juni 2017

1329

dagar kvar
i
 

onsdag 31 maj 2017

1330

dagar kvar
i

tisdag 30 maj 2017

1331

dagar kvar
i

måndag 29 maj 2017

1332

dagar kvar
i

söndag 28 maj 2017

Släkt och osläkt


MAJ

Det är solljus i luft, det är blomster på mark,
Det är strålande övfverallt,
Och det sorlar och jublar i doftande park,
Der den sista af drifvorna smalt.
 Och i lundarnes topp
 Stämmas hymnerna opp,
Och uppståndelsens ande står väldig och stark,
Der det nyss var så öde och kallt.
                                     Fjalar (C. L. Östergren)

Så blir jag (som så många gånger förr) sittandes och letar information på nätet. Detta därför att jag hittar en gammelfasters födelsedagsalbum. En sliten bok illustrerad av Carl Larsson (grattis, det är din födelsedag i dag Carl!), och "med poetisk text af olika svenska författare", tryckt 1883.


 Verserna är intressanta, men det som fångar mitt intresse i dag (när jag borde göra något annat) är namn och födelsedagar på fasters släkt och vänner. Somliga vagt bekanta, andra väl bekanta medan många är helt okända. På dagens datum står det Arvid Lignell 1882 — jag hittar honom på nätet, men har ännu inte lyckats lista ut om han var en släkting eller bekant. 
 För varje dag blir jag också upplyst om vilka kända personer som var födda just den dagen. Öfverstelöjtnat Carl Leonard Lode föddes den 28 maj 1752 — krigshistoria hör inte till mina intressen, så det må vara mig förlåtet att jag aldrig hört talas om honom — "gamle Lode" var nämligen "en lugn, tapper och gudfruktig man" som gjorde en insats i finska kriget 1808-1809.


Vore jag släktforskare (vilket jag har avstått ifrån eftersom jag misstänker att det skulle ta all min tid), så skulle alla mina låd- och skåpfynd säkert vara till nytta. Men även för en icke-forskare, är det spännande läsning, som i almanackan från 1899, där min mormorsfar den 8 maj skrivit: "Is ännu qvar i Sjögrändsviken", det är bara några mil ifrån där jag bor. Det förefaller ha varit en kall vinter, för den 6 februari är noterat: "30 grader kall". Ändå står det ett enda ord den 19 maj: "Tornsvalan", och det är mer än vad jag kan skryta med i år.



Jag vet att en gren av min släkt kommer från Gotland, men mycket mer än så vet jag inte  men nu vet jag att några av släktingarna bodde i Kysings i Vall, och detta tack vare ett begravningsbrev från 1927 som  en gammelmoster sparat.
Allt det här får mig att fundera över hur mycket information i form av udda små lappar och tidningsklipp, som gått förlorat under årens lopp. Man kan ju inte spara allt — även om det understundom förefaller som om jag gjort det.

1333

dagar kvar
i

lördag 27 maj 2017

Visa

Night Light, Rhubarb, Goose and Bird Cherry Tree
Nicolai Astrup - circa 1927

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.
                  Alf Henrikson

1334

dagar kvar
i