Polisroman kallas de

böckerna jag hade ställt i trappan, med alla andra böcker som skulle avyttras. 

 När jag katalogiserade skönlitteraturen upptäckte jag fem olästa böcker, om jag med en hastig blick artbestämde som deckare, och snabbt förvisade till trappan. Men så häromdagen när jag började fundera över vilka bortglömda böcker jag har, så plockade jag fram de fem böckerna och googlade på författaren. Helt okänd är han ju inte, men Wikipedia har bara kostat på honom två rader:

Uno Palmström, född 9 augusti 1947 i Vänersborg, död 27 april 2003 i Stockholm, var en svensk journalist, författare, översättare och förlagschef samt ledamot i Deckarakademin.

 Snålt tycker jag nu, när jag nu läst den första av de fem böckerna, "Mördare! Mördare!" (1980), i min ägo. Jag har inte en endaste invändning att komma med, tvärtom, det är en fröjd att läsa hans goda svenska, och likaledes intressanta intrig. 

Jag förlorade inte ens intresset när Olle Lyck, en av bokens huvudpersoner, i första kapitlet är rejält bakfull. 

 Olles gliringar till höger och vänster, beträffande det mesta i samhället, roar mig. Och att Olle bor på samma gata, där jag en gång bott, är förstås trevligt, men även om han haft en annan adress, skulle min uppfattning om boken ha varit positiv.

  

Läs mer om Uno:

Olov Svedelid, dödsruna i Dast Magazine

Olov Svedelid i Deckarakademien 

Leif-Rune Strandell i Dast,