söndag 21 juni 2015

Ingen trädgårdsblogg!

Bästa sättet att verkligen njuta av sin trädgård
är att ta på en bredbrättad halmhatt, hålla en
liten spade i ena handen och en svalkande drink
i den andra och tala om för trädgårdshjälpen 
var det behöver grävas.
                                               Charles Barr

 Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att någon skulle hitta min blogg i jakten på en trädgårdsblogg, men det är tydligen några stackare som hamnat hos mig när de varit i desperat behov av att lära sig hur man blir av med kvickrot. Tyvärr blir de inte klokare av det inlägget! Möjligtvis kan min blogg tjäna som avskräckande exempel för alla sorters trädgårdsinnehavare. 
Charles Barrs goda råd (ovan) får mig att tänka på en granne vi hade när jag var i tonåren, hennes idé om trädgårdsarbete sammanföll nog med Charles. Trädgården var minimal — och utan träd — där brukade fru Granne spankulera omkring i piffiga sommarkläder, sandaler med hög klack och ofta med en korg på armen. Jag såg henne aldrig utföra något arbete, men varm måste hon ha blivit, för hon bytte i regel kläder två eller tre gånger varje dag. I hennes fall var det uppenbarligen maken som var hennes trädgårdshjälp.
 Jag har ingen aning om varifrån gullriset kommit — eller när det invaderade vår kulle — men här är det, och jag för en ojämn kamp mot det. För även om det är vackert, en kort tid, när det blommar, så är det mest skräpigt, och något jag betraktar som ogräs. När jag går där och rycker upp både fjolårsstjälkar och de halvmeterhöga årskotten, funderar jag över om man skulle kunna använda ogräset till något nyttigt. Förra årets långa vedartade stjälkar, tänker jag att man skulle kunna väva jalusier av — fast vad skulle jag ha dem till. Och inte behöver jag den sortens väggskydd, som man ofta hade bakom sängarna på 50-talet, jag bestämmer mig för att läsa om växten när jag kommer in. För är den ätlig, behöver jag inte köpa mat förrän nån gång i oktober..

"Golden Rod had its fame as an excellent wound-herb, applied externally or taken as a drink for internal wounds; and since there was stabbing and thrusting enough in Tudor London, such herbs were expensive and in demand. Gerard remarked that Golden Rod, brought from overseas, had once sold at half a crown an ounce."
Läser jag i "The Englishman's Flora" av Geoffrey Grigson.
 
Efter åska och skurar, tänker jag nu återigen tackla lupinerna. Den här gången de som försöker att ta livet av min gamla mormorsros — den som härstammar från min mormors mor.
Läste nyligen på nätet att naturvårdsverket "Naturvårdsverket ser över handlingsplanen mot så kallade invasiva arter, dit lupinen (till)hör, och även EU väntas snart komma med en ny lagstiftning."

När jag tittar på mina bilder från trädgården, lägger jag märke till att på alla bilder som dokumenterar arbetet därstädes, står en med ogräs välfylld skottkärra. Det är inte fråga om finlir i mina rabatter — här är det häcksax, såg och rejäla spadar som gäller.

2 kommentarer:

  1. Ett underbart vardagligt trädgårdsarbetarinlägg!
    Så där är det ju...och gullriset kanske blir jordens räddning när det kommer till kritan. Nu må vi hitta på lösning hur man livnär sig på den grödan.
    Jaha, så har lupinerna blivit ett europeiskt besvär, de också. Kan EU inte bara förbjuda dem rakt av så försvinner de säkert? Men i vårt anarkistiska trädgårdsrike har jag blivit utnämnd till president av Karin i Stockholm, så EU göre sig icke besvär.
    Jag gör som du, tar bort dem där de tar över någonting som inte ska tas över.
    Karin på Pettas

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Man kan kanske sätta upp skyltar vid tomtgränsen: "gullris och lupiner äga ej tillträde".
      Lyssnade på ett intressant radioprogram som handlade om biologisk bekämpning av diverse otrevliga och oönskade kritter. Kanske kan även somlig gröda motas i grind på ett vänligt men bestämt sätt. Att handrycka är väl snällt, men tidsödande och bitvis jobbigt. Mina armar och händer ser ut som om jag lekt med en kattunge.
      Margaretha

      Radera