fredag 7 november 2014

Uppskjutardjävulen


Det finns väl inga som har det så välstädat i sina hem och verkstäder, som konstnärer och författare, när de står i begrepp att starta ett nytt projekt. Aldrig är vi så kreativa i att uppfinna giltiga skäl, som när vi vill slippa tackla vad som väntar oss.
Tack vare den mekanismen sitter jag här och ser ut över ett nyvaskat golv och en prydlig diskbänk. Jag har till och med städat under diskbänken, vilket innebar att dammsuga upp muslortarna, så att jag har koll på hur ofta jag har dessa nattliga besök, än så länge bara nattliga. Men nu när kylan är i antågande, misstänker jag att mössen flyttar in permanent. Jag hoppas att min väninna som ska komma på besök, kommer ihåg att ta med de finmaskiga nät hon hade över.
Nu är det i och för sig inga konstnärliga projekt som jag en längre tid tagit omvägar kring — bara trist byråkrati, men även byråkrati får flyktidéerna att flöda. Kommer inte jag på någon bra ursäkt, så hjälper Åskar mig — han vet att när han sätter sig i mitt knä, jan jag inte göra något förrän han behagar resa sig.
Förresten ledde dagens städorgie till ett trevligt avbrott. När jag gick ut på trappen för att hämta in en kudde och filt, som jag lagt ut, körde en bil upp på gårdsplanen. Ut kliver ett främmande par, som inte alls skulle till mig, utan till en granne, kvinnan blev alldeles till sig, när hon fick syn på kudden och filten som jag hade i famnen. Var kunde hon köpa sådana, det var precis vad hon ville ge svägerskan i 50-års present. Tyvärr infaller högtidsdagen mycket snart, så att vänta en längre tid på att få en beställning effektuerad, var inte aktuellt.

4 kommentarer:

  1. Ja, nog känns det igen,alltför väl. För inte kan man ju påbörja ett hantverksprojekt på ett smutsigt golv och med högar omkring sig, smutsiga fönster och gardiner, ogjorda byråkratiska ärenden osv...för att inte tala om att diskbänken måste vara ren. Den flykten känner jag väldig bra igen och jag vet att det är många av mina hantverks-konstnärliga bekanta som fungerar precis likadant. Många gånger har jag funderat på varför jag fungerar just så...har du någon bra förklaring? En flykt är det, men konstigt nog från det man gärna gör

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Det finns säkert någon som forskat i ämnet.
      Nej, någon riktigt bra förklaring har jag inte - det finns nog flera. När jag undviker mina byråkratiska plikter beror det nog mest på att det är svårt, det finns saker jag inte fattar - och hellre än att sätta mig in i problemen, så gör jag något enklare, som att städa.
      Våndan att sätta första penseldraget på en vit duk, eller första ordet på en odödlig roman, är kanske lite annorlunda - möjligtvis en rädsla att misslyckas.
      Ibland har jag så många idéer att jag inte vet i vilken ände jag ska börja - och så gör jag ingenting.
      Det är inte lätt att förstå sig själv!
      Margaretha

      Radera
  2. Jamen hur skulle man annars någonsin få städat, om man inte hade lite prokrastineringskrumbukter för sig?!
    http://jenniferblanchard.net/why-karin-englund-purposely-procrastinates/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Det är sant, även om jag har en benägenhet att även skjuta på städningen till förmån för en trevlig bok, eller bara att stirra prick.
      Margaretha

      Radera