torsdag 23 januari 2014

Om att sortera och slänga


Men det är ett långsamt arbete — de som känner mig förstår säkert varför. Inte kan jag slänga en trave tidningar osedda — det måste ju finnas en orsak till att jag inte slängt dem tidigare. Det betyder att min senaste insats, vilket nog mer får betraktas som försök till insats, kom av sig redan vid den översta tidskriften, vilken var "Det Bästa" från september -96.
En av artiklarna heter ”Staden där alla surfar på nätet” (Blacksburg, Virginia). Jag minns att jag läste den med intresse, för även om jag då haft dator i flera år, var det nog i den vevan jag skaffade ett modem, och trevande började orientera mig i den snabbt växande sybervärlden.
Det som beskrivs i artikeln ger en bild av hur de flesta har det i dag. Men även då fanns det människor som var tveksamma till alltför stor datorisering.
”Vi kommer att byta mäsklig närhet mot närhet till datorskärmen. Jag är rädd för att elektroniken kommer att undergräva det riktiga samhället ytterligare. Ju mer tid vi ägnar åt att handla mat vid datorn, desto mindre tid får vi över till att prata med våra grannar när vi stöter på dem i snabbköpet.” Så sa en familjeterapeut, medan andra hade en mer positiv syn på datoriseringen. En annan röst säger: ”Det  vi har att erbjuda  är en modern motsvarighet till ljugarbänken utanför lanthandeln.”
Efter att ha läst ett antal bloggar är jag benägen att hålla med den senare rösten. Hos Wikipedia kan man läsa följande:
 The Blacksburg Electronic Village or BEV was conceived as a project of Virginia Tech in 1991 and officially born in 1993. The goal of the project was to develop an online community linking the entire town. Extensive outside research had been done by sociologists and computer scientists on this project. It has been noted as one of the most important assets that Blacksburg has besides Virginia Tech itself.[1]
In 1995, around 30,000 out of the 70,000 residents had access to the Internet. Two-thirds of users used the university's web servers. That means that approximately 42.86% of the town's population was on the World Wide Web. The BEV was so thoroughly integrated in the Blacksburg community, that in 1998, the town was chosen by Guinness World Records as the "Most Wired Community."[2] If it were not for the BEV, it would be doubtful that the town could have achieved such a record.
  

2 kommentarer:

  1. Ja tänk vad fort det gått! Minns mina första stapplande steg på nätet. Ungefär tjugo år sedan. Mina arbetsplatser var rätt välutrustade, men hemmavid var det uppkoppling via telefonmodem som gällde. Det där ljudet, medan den sökte och så efter ett tag ett slags bonk, bonk, bonk och så bruset när man var uppkopplad. Magiskt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Man kunde inte koppla upp sig i lönndom - det hördes vad man gjorde! Fast det hände att någon missade det och försökte använda telefonen, vilket kunde leda till hårda ord.
      Margaretha

      Radera