tisdag 11 juni 2013

Läsminnen

 En av mina hundraårsplaner är att jag ska byta sovrum. Ett gigantiskt projekt, eftersom det rum jag ska flytta till har tjänstgjort som avstjälpningsplats under några år. 
I morse stal jag mig till en halvtimme bland böcker, kläder och blomkrukor (bland mycket annat), i hopp om att kunna fundera ut en anfallsplan. 
Det är livsfarligt att börja plocka bland sådant man nästan glömt att det finns i ens ägo, men jag stålsatte mig, började inte läsa i några böcker, provade inte återfunna kläder eller tittade på fotografierna som ligger i travar. Hittade ett band av H. C. Andersens sagor som jag saknat — och som bokmärke, vid ”Granen”, återfann jag en anteckningsbok med recept som jag länge letat efter. 
Jag grovsorterade, slängde och plockade med mig några gamla ”Flickornas Julbok”. Just de böckerna passade in bland minnena jag ägnat mig åt de senaste dagarna — läsminnen.
 Jag har en känsla av att det här var böcker man tryggt kunde sätta i händerna på sina döttrar. Ofta var författarna väletablerade författare, och inte bara av flickböcker. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Hedvig Svedenborg, Vera v. Krœmer och Maj Lindman är bara några av författarna — den senare illustrerade även många av böckerna. En enda man hittar jag, men en tungviktare, Ebbe Liberath.


 Vissa böcker har jag tydliga minnen av var jag läste, medan andra böcker vet jag bara att jag har läst, men kan inte för mitt liv tala om var jag satt när jag läste dem. Utomhusminnena är är fler än innomhusminnenea — och då är det ofta lättviktiga böcker jag läst. Agatha Christies ”Death in the Clouds” på västra trappen, i väntan på att gästerna skulle återkomma från en utflykt — en Perry Mason på gräsmattan (The Case of the Blond Bonanza), när jag borde ha pluggat — Helen Hanffs ”84 Charing Cross Road” på balkongen med utsikt över Furusundsleden och så alla mors gamla ”Flickornas julbok", som jag också läste på ön på somrarna. Beror det på att det varit så perfekta stunder med sommardofter och fågelsång, som gör att just de situationerna etsat sig in i minnet? Mormons bok läste jag på bussen hem från skolan en vinter, och Svetlana Allilujevas ”Ett enda år” läste jag i en trappa i ABF huset på Sveavägen under en kongress. Och visst har jag många fler läsminnen än de här, men med tanke på att jag för det mesta har flera böcker på gång så borde ju ännu fler läsminnen ha fastnat. 

4 kommentarer:

  1. "Ingen läskunning ska någonsin städa en vind", brukade min pappa säga...

    Vilka fina läsminnen! Precis så där är det ju, särskilt med de starkaste läsminnena. Man kommer ihåg platsen, dofterna, årstiden, till och med temperaturen, som för evigt är förknippade med just den boken. Och det fortsätter hela livet, med nya platser, böcker och minnen. Lycka till med ditt hundraårsprojekt!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, det är inte bara hjärnan som minns - minnena sitter i hela kroppen. kanske därför som smärtsamma minnen kan vara så ohyggligt smärtsamma.
      Dödligheten var hög i gamla barnböcker (sådana som min mor köpt på antikvariat när hon var barn), så jag har en hel del gråtminnen också.
      Margaretha

      Radera
    2. Och glädjeminnena! De är också så förknippade med fysiska förnimmelser. Som när jag simmar i sjön i kvällningen och träffar på storlommen, eller cyklar på barndomsvägar och känner syrendoften precis som då, eller tar en roddtur runt ön med den starka doften av pors när man går i land eller...

      Ja, jösses vad många som dog i böckerna förr i tiden. Det var som i Morden i Midsummer, en väldig åtgång på folk!

      Radera
    3. Karin,
      när det gällde barnböcker försökte man kanske vänja barnen vid livets realiteter, det vimlar ju av föräldralösa barn och sjukdomar när man inväntar krisen - och så var ju livet. Liv och död gick han i hand.

      O ja, kroppen reagerar omedelbart på intryck, innan hjärnan har fattat galoppen. Jag behöver bara stiga utanför dörren, så förflyttas jag till andra tider och andra platser. Ibland kan jag bli lite irriterad på mig själv, som alltid associerar till något som tilldrog sig fordomdags.
      Margaretha

      Radera