lördag 14 januari 2012

I dag för 87 år sedan

sändes första programmet av “Barnens brevlåda”.

Farbror Sven pratar med barnen Sven och Kerstin Anér,
 1927. Sven Anér intervjuas i Barnen. Foto: SVT Bild

En programserie med Farbror Sven (Sven Jerring), som kom att sändas i 47 år. När det lades ned 1972 hade det sänts 1785 gånger, och var det radio-program som sänts längst i hela världen — ett rekord som höll i sig till 1999, när Smoke Rings sändes för 1786:e gången.

Jag minns mycket väl programmet även om jag aldrig lyssnade regelbundet på det.  
I ett “Sommar” från 21 augusti 1968, kan man lyssna till Sven Jerrings radiominnen, många av dem rör just Barnens brevlåda. Visserligen säger han i början av programmet att den första brevlådan sändes den 11 september, men alla andra källor säger den 14 januari. Programmet är knappt en timme långt, eftersom man bara får höra en liten snutt av de flesta musikstyckena.  

Jag minns också hur min mor några gånger sökte, och fick, anslag, från “Stiftelsen Sven Jerrings fond”, för några av sina behövande elever.

"Det är naturligtvis Barnens Brevlåda, världens mest långlivade radioprogram, som är ursprunget till Stiftelsen Sven Jerrings fond. /.../ Många av breven [till programmet] hade kommit från handikappade eller sjuka barn, och de breven var jag angelägen om att besvara raskt. Jag förstod ju att avsändarna längtade efter kontakt och uppmuntran. Jag upprepade deras namn och adresser, jag dunkade med min trollstav i bordskanten - effekten uteblev aldrig, det bevisade så småningom glada tackbrev. Mycket snart insåg jag att denna detalj i mitt liv med radion var den allra viktigaste" /Citat ur en text som Sven Jerring skrev i januari 1976 i samband med fondens 20-årsjubileum.

7 kommentarer:

  1. Farbror Svens brevlåda lyssnades på hos oss också när jag var barn, men skam till sägandes så minns jag nästan inte någonting av innehållet i programmet. Troligen var jag som vanligt okoncentrerad och tänkte på någonting helt annat...

    Karin i stormen

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Kanske lyssnade man mer koncentrerat om man själv skrivit till Farbror Sven, eller drömde om att få medverka i programmet.
    Jag tror inte att jag var särskilt intresserad, och minns inget speciellt från programmet. Däremot minns jag mycket väl Sven Jerrings speciella torra röst - men han hördes ju även i andra sammanhang.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Ååå, jag lyssnade varje vecka på Barnens brevlåda. Jag ville så gärna sjunga där men jag skrev aldrig dit jag var nog för blyg.
    Jag minns en gång när jag missade brevlådan att jag var jätteledsen. Jag tror jag hade varit ute och lekt och kom hem för sent. Var det inte på fredagar.

    SvaraRadera
  4. Det var en riktig klassiker. Lyssnade på det programmet när jag var en liten flicka. Undras just om dagens barn ens kan lyssna på radio eller om de inte kan fokusera eftersom de är så vana vid datorer, TV och datorspel.

    SvaraRadera
  5. Pia,
    Jag tror programmet gick på torsdagar. Så synd att du aldrig vågade skriva - du hade kanske blivt upptäckt!!
    Jag minns också hur det kändes att missa radioprogram man ställt in sig på att lyssna till. En av fördelarna med dagens teknik är att man kan efterlyssna.

    Anne-Marie,
    Sista veckan har jag tänkt mycket på det där med radiolyssnade - det är en tid som aldrig kommer igen! Nej, jag tror inte att barn kan lyssna på samma sätt som vi gjorde. (En del kan det naturligtvis).

    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Radio var ju allt vi hade i form av underhållning på den tiden jag var liten. Jag lyssnade nästan alltid på Farbror Sven under några år, men tyckte att det var roligare när barnen sjöng än när han läste breven...
    Ingrid som sällan har radion eller TV:n på nu för tiden.

    SvaraRadera
  7. Ingrid,
    Det fanns andra program som engagerade mig mer - jag har rätt många trevliga radiominnen, men även om jag minns Farbror Sven har jag inga speciella minnen av brevlådan.
    Margaretha

    SvaraRadera