lördag 4 december 2010

Att bli vuxen

Från Klockargårdens hemsida

Min kompis M och jag gjorde dagsutflykter på vår fritid när vi i 20-årsåldern gick på en skola i Dalarna. En solig höstdag hamnade vi på Klockargården i Tällberg. Tittade runt på hantverket och talade lite med kvinnan i affären. Det slog mig hur vuxen M verkade när hon småpratade om hantverket, vädret och livet i största allmänhet. Jag minns att jag tänkte att det där får jag nog träna på.
När vi åkte därifrån var M ovanligt tyst och tankfull — inte förrän vi kom hem fick jag reda på varför. Hon tyckte att jag var så bra på att småprata med främ-mande människor, hon hade känt sig så barnslig och bortkommen när vi var på Klockargården.

4 kommentarer:

  1. Där ser man:). Så där är det ibland.
    Man har sina tankar om sig själv i jämförelse med någon annan, som i sin tur har detsamma, fast tvärtom.

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Det händer nog rätt ofta - det kan gälla olika färdigheter. En som målar tycker att den som sjunger är så mycket bättre och tvärtom. För att inte tala om alla vi med rakt hår som vill ha lockigt hår, så kommer nå'n med krusigt hår och beundrar mitt raka!
    Margaretha
    som är såååååå glad åt en fungerande uppkoppling!

    SvaraRadera
  3. På mitt köksbord står en svepask för knäckebröd jag köpt på just Klockaregården i Tällberg. Jag hade letat efter en sådan som var stor nog för Vika-bröd som är litet större än standardknäckebröden. Och för 6 år sedan hittade jag den! Vi kom under lågsäsong i april och mannen som både serverade oss fika, fixade ett par Panodil mot min huvudvärk och sålde hantverk hade själv gjort svepasken och garanterade att den var stor nog för Vikabröd. Den sorten var nämligen hans hans ask-mått. Så sen åkte vi på studiebesök på Vika-bageriet i Stora Skedvi!Och i asken har vi för det mesta - just det - Vikabröd, världens godaste knäckebröd!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Det var länge se'n jag åt Vikabröd, det kan jag nog inte få här. Hade vänner i Vika kyrkby - där åt vi naturligtvis alltid Vikabröd.
    Margaretha

    SvaraRadera