söndag 14 mars 2010

Mer om Bröderna Grimms sagor

Illustration av Paul Hey
.
När jag plockade fram Bröderna Grimms sagor kunde inte låta bli att läsa några av dem. Det finns de som inte tycker att sagorna är lämpliga för barn, och kal-lar dem Bröderna Gryms sagor. Ändå lär bröderna ha bearbetat det insamlade materialet för att det skulle passa barn — både innehåll och språk har tonats ner. När jag nu läser "Det döda barnet" ("Das Totenhemd-chen") försöker jag dra mig till minnes hur jag reage-rade — men den kan inte ha gjort särskilt stort intryck för även om jag minns att jag läste den, minns jag inte vad jag tyckte. Jag grät floder när jag läste andra böc-ker där barn dog. Men här blir man aldrig bekant med barnet — kanske är det därför jag inte minns sagan som sorglig. Däremot påminner den mig om en dikt av William Barnes (1801-1886).
.
DET DÖDA BARNET
.
Det var en mor, som hade en liten pojke på sju år, och han var så vacker och rar, att ingen kunde se på honom utan att tycka om honom, och som hon älskade högre än allt annat på jorden. Så hände det, att plötsligt blev sjuk och den gode Guden tog honom hem till sig. Då sörjde modern, så att hon inte lät trösta sig, utan grät både natt och dag. Men icke lång tid därefter, sedan gossen hade blivit begraven, visade han sig nattetid på de platser, där han i livstiden brukat vara och leka: om modern grät, så grät han också, och när det blev morgon, var han åter försvunnen. Men när modern alldeles inte ville höra upp att gråta, kom han en natt till henne, klädd i den lilla svepningskjorta, i vilken han blivit lagd i kistan, och med blomsterkransen om sitt huvud, satte han sig vid fotändan på sängen och sade: "Å. mor, sluta då upp med att gråta, annars kan jag inte somna i min kista, för min lilla svepningskjorta torkar aldrig tack vare alla dina tårar,som faller på den." Men när modern fick höra detta, vart hon förskräckt och grät inte längre. Och nästa natt kom barnet tillbaka, bar ett brinnande ljus i handen och sade: "Ser du, nu nu är min lilla skjorta snart torr igen, och jag har ro i graven." Då befallde modern sin sorg i den gode Gudens händer och bar den stilla och undergivet; och barnet kom icke mer tillbaka, utan sov i sin lilla bädd under jorden.
.
MATER DOLOROSA
.
I'd a dream to-night
... As I fell asleep,
O! the touching sight
... Makes me still to weep:
Of my little lad,
Gone to leave me sad,
Ay, the child I had,
... But was not to keep.
.
As in heaven high,
... I my child did seek,
There in train came by
... Children fair and meek,
Each in lily white,
With a lamp alight;
Each was clear to sight,
... But they did not speak.
.
Then, a little sad,
Came my child in turn,
But the lamp he had,
... O it did not burn!
He, to clear my doubt,
Said, half turn'd about,
'Your tears put it out;
... Mother, never mourn.'
................. William Barnes

4 kommentarer:

  1. Det finns mycket visdom inspunnet i de gamla sagorna. Kanske också i de nya, men de berör sällan döden på samma sätt.

    SvaraRadera
  2. Vår syn på döden har väl förändrats radikalt på de 200 år som gått se'n de här sagorna nedtecknades. Talar man inte om den, så finns den inte!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Mina Grimmböcker har samma illustrationer som de du visar, de färglagda som blanka instickssidor. Textsidorna är tryckta på ganska grovt papper. Visst är somliga grymma sagor! Men som barn fascinerades jag av historier där man kunde slita huvudet av djur och människor och sen laga dem med en magisk salva! Den salvan skulle jag velat ha i mitt jobb!!
    Min käraste upplaga av HC A är en i två band på danska, utgiven 1905 i jubileumsupplaga for danske børn. men den har jag köpt i vuxen ålder, förstås.

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Kul, vi har tydligen växt upp med samma sagor och bilder.
    Blev tvungen att kika på mina H. C. Andersen - en upplaga från -37, i sex band, och en annan från -22 i två band. Kan tänka mig att det är något alldeles extra att ha en jubileumsupplaga - och dessutom på originalspråket.
    Margaretha

    SvaraRadera