onsdag 16 december 2009

Jag är glad

att det bara är tingen som är emot mig!

Verksta'n meddelar att det nästan nya batteriet inte laddar! Hart det inte laddat till i morgon så blir det till att slakta spargrisen och köpa ett nytt. Vare sig jag måste ha ett nytt batteri eller ej ska jag köpa en "pryl" som man kopplar in varje gång man lämnar bilen — om batteriet behöver laddas gör den det på egen hand. Eftersom batteriet haft haft en tendens att ladda ur ända se'n bilen var ny, utan att varken far, eller verksta'n förstod varför, så låter det som en engångskostnad på 600 spänn blir billigare än att köpa nytt batteri stup i kvarten.
Det betyder att jag blir utan bil ett tag till.

Med tanke på den utlovade kylan, körde jag fram skottkärran till vedboden för att fylla på vedför-rådet — så får jag inte upp dörren! Med en grep och lite envishet, så fick jag så småningom upp den. Men då hade det hunnit bli så mörkt att jag fick treva efter vedträna i den fönsterlösa boden.

Det prasslar från älven när den silkespapperstunna isen lägger sig efter stranden. Jag stannar på bron och tittar på en ensam vigghane, kanske är han på väg söderut. Funderar ett ögonblick på att följa med — men tanken att simma till varmare vatten får mig att längta in till brasan.

Solnedgången är hänförande, men jag har varken stativ, eller ett träd att luta mig mot — och inte hjälper det att hålla andan.







Julkorten kommer i en strid ström. Det är så spännande att hämta posten. Förra julen sa' jag visst något förhastat om att jag skulle fixa en ny upphängningsan-ordning åt julkorten... Jag är tillbaka den den gamla varianten, där jag hänger upp julkorten i trappan. Att gå nedför trappan och se alla dessa vänskapsbevis fyller mig med glädje — nästan så jag springer upp bara för lyckan att få gå ned.


4 kommentarer:

  1. Dessa tekniska prylar som motarbetar en! Bilar är som sparbössor med ett jättehål i botten...
    Men, va fasen, ska det ta flera dar att fixa ett batteri??

    Du bor i alla fall underbart vackert!Har du lantbrevbärning kunde kanske brevbäraren ta med litet käk? Sånt funkade i alla fall förr.

    SvaraRadera
  2. Här är en till som gillar julkort à la snigelpost ;)

    SvaraRadera
  3. Låter som fabrikationsfel på det där batteriet, eftersom det alltid laddat dåligt. Den senaste månaden har vi fått fara runt med startkablar till våra bilar också, vi kör för korta sträckor, så batterierna får aldrig den mat de behöver. Så går det som det går...

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Nej, man blir inte rik av att ha bil - i synnerhet när man inte kan meka själv.
    Ett batteri ska normalt laddas på 12 timmar - men det här hade kanske hunnit frysa sönder när det stod oladdat i över en vecka. Ringde verksta'n nyss, killen jag talade med trodde att batteriet hade laddat, men visste inte, så jag måste ringa senare för att tala med rätt person.
    Lantbrevbäringen är inte längre vad den var - vi får vara tacksamma för att den finns alls!
    Som du säger så bor vi vackert - vi får leva på det, även om det är lite näringsfattigt. Skulle kunna ta' färdtjänst - men det kräver så mycket planering att jag väntar in i det sista med att anlita dem.

    Chris,
    Ja, tomtar och julgardiner ger jag 17 i - men julkorten, och den omtanke som ligger bakom, tycker jag har mer med julen att göra!

    Mira,
    Uttryckte mig nog lite luddigt - felet måste ligga hos bilen, för det var så här med det gamla batteriet också. Det här nästan nya batteriet har aldrig laddat ur tidigare.
    Kanske skulle ni också skaffa en så'n här självladdande mojäng.

    Margaretha
    som ska se om det finns någon restnoterad mat nu

    SvaraRadera