torsdag 24 december 2009

Granar

Vid vägen som ledde upp till Kastellet, var julgransförsäljningen i full gång.
Kri stannade.
- O, titta en topp! Med kottar! Och gles och med grova grenar - precis en sådan gran, som vi absolut vill ha.
- Har du pengar på dig, så köp den, föreslog Affe. Vi hjälper dig att bära hem den.
-Jaaa... Kri drog på det. Men Titti måste allt vara med och köpa gran. Hon blir besviken annars.
.
ur Ett hjärta åt Kri av Ester Ringnér-Lundgren

Kri köper se'n granen för åtta kronor, den skulle ha kostat tio kronor, men Kri upptäcker att en gren var bruten och fick den ett par kronor billigare. Boken trycktes 1960, vad en gran kostar i dag har jag ingen aning om.

Jag hämtade min bakom vedboden i går. Julkortsväder. Visserligen såg jag ut en gran för en tid se'n, men jag var inte riktigt säker på var jag hade den — och nu, i snö, såg landskapet annorlunda ut.

För stor.


För mager.


Var det verkligen den här som jag tänkt mig?
Jo, när jag fick skaka snön av grenarna, såg jag att det var den jag tänkt mig. Precis som Kri vill jag ha en gles gran — har man levande ljus i granen är det väsentligt att grenarna inte sitter för tätt. Och med äpplen, om än små, som kontravikt i ljushållarna krävs rätt stabila grenar för att de ska orka hålla ljusen.

Min älskling väckte mig i morse med pussar, det var gott att ligga kvar i sängen med en spinnande kisse och tänka tillbaka på alla julaftons mornar när jag gick upp i ottan. Från det jag var sex år och mer än tjugo jular framöver, gick jag med en grupp som gick runt och väckte hotellets gäster med sång och kaffe på sängen. Utanför varje rum bestämdes vilken julsång som skulle passa det rummets gäster bäst — så klämde vi i och gick in.
När vi efter ett par timmar hade väckt alla gäster samlades vi i köket och fikade själva. Se'n var det dags för min kompis och mig att klä hotellets granar. I sanningens namn blev det nog inte så konstnärligt — vi hade några lådor med glitter, kulor, flaggor och änglahår förutom ljusslingorna.
Det var roliga jular som jag gärna tänker tillbaka på — men idag föredra'r jag mina stillsammare jular vid brasan.
.

Här berättar jag om när min far som barn letade efter skogens vackratse gran.
Och här kan du se älsklingens julklappsbestyr.
Vill du veta mer om Ester Ringnér-Lundgren.

Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren.

2 kommentarer:

  1. Va kul att läsa om E.R-L. jag läste hennes böcker när jag gick i skolan. Jag tittade på bloggen men den är rätt tråkig. Dålig uppföljning på komentarerna kanske är det du som har den, eftersom jag förstår att du kände henne.
    god jul!

    SvaraRadera
  2. Hallå Kaja,
    Trevligt att se dig här!
    Nej, jag är bara medlem i sällskapet och känner inte ens någon i styrelsen. Jag vet inte hur bloggen fungerar, men kan tänka mig att det är svårare att hålla en föreningsblogg vid liv än en personlig blogg.
    Margaretha

    SvaraRadera