onsdag 9 september 2009

Sammanträffanden


Det finns finns olika sorters sammanträffanden – de märkliga, de som man förundras över, så finns de som kanske inte är fullt så märkliga, men märkliga nog för att man ska minnas dem. Så finns alla de små vardagliga sammanträffandena – den man tänker på ringer eller dagar man fasat för som helt plötsligt ordnar sig och blir bra dagar.

På sistone har flera olika bloggare bloggat om sån't som fått mig att minnas några sammanträffanden i mitt liv – och de minnena har i sin tur fått mig att minnas andra lustiga sammanträffanden

Som när jag var några och tjugo och tillbringade en tid i Adelboden i Schweiz. Första kvällen kom jag att sitta tillsammans med en amerikansk tjej, som efter ett år i Sverige var på en rundtur i Europa innan hon skulle återvända hem. Hon var angelägen om att tala svenska eftersom hon visste att när hon väl var hemma skulle det inte bli så många möjligheter till det. Tre dagar umgicks vi intensivt, vi vandrade tillsammans, vi diskuterade böcker, språkligheter och livet.
Sista kvällen när vi torkade disk tillsammans kom jag på att jag inte visste var i U.S.A. hon bodde, så jag frågade.
"I Kalifornien" svarade Diane.
Jag frågade var i Kalifornien.
"I en liten håla utanför San Francisco."
"Vilken håla" undrade jag.
"Walnut Creek".
"Där bor mina kusiner" sa' jag.
"Vad heter de?"
Jag talade om det.
"You're kidding, Annie är min bästa vän!

6 kommentarer:

  1. Nej, vi plockade bara upp våra tappade hakor från golvet och kom på att vi hade hört talas om varandra. Vi var till och med på samma fest en gång, men ingen av oss mindes den andra.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Ibland undrar man var det är som åstadkommer livets märkliga små och stora öglor och loopar. Är det slumpens sammanträffanden eller är det så att man på något vis rör sig i en viss sorts kretsar där folk man "känner" eventuellt har en möjlighet att kanske, kanske dyka upp?

    Fast en del synnerligen tappade hakor har det blivit genom åren...

    SvaraRadera
  3. Ja, nog undrar man ibland. I det här fallet var det högst oväntat - inga gemensamma nämnare.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Det där känner jag igen, platsen var dock en gata i Bangkok på 80-talet.
    mvh R

    SvaraRadera
  5. Renée,
    Visst är det både spännande och märkligt - och inte så ovanligt som man kanske tror.
    Om en person berättar en historia av det här slaget vid middagsbordet, så kan man ge sig på att resten av middagen ägnas åt alla gästernas egendomliga sammanträffanden.
    Margaretha

    SvaraRadera