måndag 8 december 2008

Försök till svar

The Sleeping Spinner, målning av Gustave Courbet (1819-1877)
0000
In spite of illness, in spite even of the 
archenemy sorrow, one can remain alive 
long past the usual date of 
disintegration if one is unafraid of 
change, insatiable in intellectual 
curiosity, interested in big things, 
and happy in small ways.
00000000000000000000 Edith Wharton
0
Det är inte helt enkelt att bemöta kommentarer och mejl med önskemål och förslag — men jag ska försöka.
Det är lätt att glömma att en blogg trots allt är en offentlig mötesplats eftersom den kan förefalla personlig. För de av er som känner mig och vet hur jag har det kan det tyckas som ett perfekt ställe för det personliga samtalet. Men då utesluter vi alla som inte vet vad vi talar om. Även om min sjukdom inte på något sätt är en hemlighet så har jag inte gått närmare in på den här eftersom det tarvar förklaringar — och jag har inget behov av att vika ut mig offentligt. Så här följer bara en komprimerad förklaring för mina nya vänner — om ni inte redan slutat att läsa. Min åkomma är mycket ovanlig och har inget namn utan kallas internt Törnrosa syndromet. Symptomen är många, ett av dem är extrem trötthet.
Så för att nu återgå till alla frågor och uppmaningar så blir nog standarsvaret att jag gärna umgås på tumanhand, per brev, telefon eller mejl med dem som så önskar men att låta bloggen bli ett sjukforum kan jag inte tänka mig. Vi är alla så oändligt olika — i synnerhet när det kommer till hur vi hanterar våra krämpor — att det känns omotiverat att dela ut råd till höger och vänster här. Det finns få saker som retar mig så mycket som när folk tror att de vet hur jag känner bara därför att de utgår ifrån att vi alla reagerar på samma sätt i en given situation. Att trösta någon därför att deras situation upplevs som skrämmande är lika fel som att förringa någons reaktion inför sin sjukdom därför att den måhända förefaller bagatellartad. Så glöm det där med att behandla andra som du själv vill bli behandlad — bemötte jag en del av mina medmänniskor som jag vill bli bemött skulle de aldrig vilja se åt mig igen. Min katt vill bli kliad på magen — men det vill definitivt inte jag bli!
Det är alltså därför som jag inte strör generella råd omkring mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar