Snön har smultit se och märk.
Än en gång skall vi bedåras
av de gamla underverk.
............ Harriet Löwenhjelm
Det var då det — när jag var åtta år och åkte kälke i Vitan. Samma kälke som jag för lite se'n letade fram och nyttjade som transportmedel för mina väskor.
Men nu har snön smält, smultit, och mig gör det inte ett dugg att Gumman Tö lyckats jaga Kung Bore på flykten mer än en månad för tidigt. Lite kluven är jag förstås, därför att dessa behagligt ljumma vintrar beror på mänsklig oaktsamhet och girighet.
Några av er har mejlat och påpekat att jag inte skrivit så ofta här — som om jag inte visste det! Det kommer inte att bli dagliga rapporter i forsättningen heller. Tänkte försöka att få upp det Mette väntar så otåligt på först — om patienten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar