torsdag 8 december 2016

Grattis James!

"All human beings should try to learn before they die 
what they are running from, and to, and why."
                                                 James Thurber

 James Thurber
8 december 1894 - 2 november 1961 

Han var författare, journalist, humorist och skämttecknare, skrev för såväl vuxna som för barn, och var kanske mest känd för sina noveller  — men inte mycket av hans böcker finns på nätet, däremot har både adlibris och bokus hans böcker för den som är nyfiken.

En enda av hans noveller hittar jag på nätet, The Greatest Man in the World”, (läsvärd!) den skrev han 1931, och har i dag fått många att lyfta på ögonbrynen eftersom huvudpersonen har många gemensamma drag med Donald Trump! 
“it was inevitable that some day there would come roaring out of the skies a national hero of insufficient intelligence, background, and character.

Men ett par böcker kan du hitta på nätet, hans självbiografi från 1933, "My Life and Hard Times ", med hans egna illustrationer, och "Further Fables for Our Time", från 1956, också den med hans egna illustrationer.

 The Foolhardy Mouse and the Cautious Cat

Such sport there had been that day, in the kitchen and the pantry, for the cat was away and the mice were playing all manner of games: mousy-wants-a-corner, hide-and-squeak, one-old-cat, mouse-in-boots, and so on. Then the cat came home.
"Cat's back!" whispered Father Mouse.
"Into the wainscoting, all of you!" said Mother Mouse, and all of the mice except one hastily hid in the woodwork.
The exception was an eccentric mouse named Mervyn, who had once boldly nipped a bulldog in the ear and got away with it. Mervyn did not know at the time, and never found out, that the bulldog was a stuffed bulldog, and so he lived in a fool's paradise.
The day the cat, whose name was Pouncetta, came back from wherever she had been, she was astonished to encounter Mervyn in the butler's pantry, nonchalantly nibbling crumbs. She crept toward him in her stocking feet and was astounded when he turned, spit a crumb in her eye, and began insulting her with a series of insults.
"How did you get out of the bag?" Mervyn inquired calmly. "Put on your pajamas and take a cat nap." He went back to his nibbling, as blasé as you please.
"Steady, Pouncetta," said Pouncetta to herself. "There is more here than meets the eye. This mouse is probably a martyr mouse. He has swallowed poison in the hope that I will eat him and die, so that he can be a hero to a hundred generations of his descendants."

Mervyn looked over his shoulder at the startled and suspicious cat and began to mock her in a mousetto voice. "Doodness dwacious," said Mervyn, "it's a posse cat, in full pursuit of little me." He gestured impudently with one foot. "I went that-a-way," he told Pouncetta. Then he did some other imitations, including a pretty good one of W. C. Fieldmouse.
"Easy, girl," said Pouncetta to herself. "This is a mechanical mouse, a trick mouse with a built-in voice. If I jump on it, it will explode and blow me into a hundred pieces. Damned clever, these mice, but not clever enough for me."
"You'd make wonderful violin strings, if you had any guts," Mervyn said insolently. But Pouncetta did not pounce, in spite of the insult unforgivable. Instead, she turned and stalked out of the butler's pantry and into the sitting room and lay down on her pillow near the fireplace and went to sleep.
When Mervyn got back to his home in the woodwork, his father and mother and brothers and sisters and cousins and uncles and aunts were surprised to see him alive and well. There was great jollity, and the finest cheese was served at a family banquet. "She never laid a paw on me," Mervyn boasted. "I haven't got a scratch. I could take on all the cats in the Catskills." He finished his cheese and went to bed and fell asleep, and dreamed of taking a catamount in one minute and twenty-eight seconds of the first round.
MORAL: Fools rush in where angels fear to tread, and the angels are all in Heaven, but few of the fools are dead.
ur "Further Fables for Our Time"

onsdag 7 december 2016

Tankar vid fruktdisken

Hypatia (c:a 370-41), mathematican 
and neo-platonic philospher, mid 19th century

Konsum har extrapris på frukt, och jag är djupt försjunken i den högre matematiken, när någon knackar mig på axeln. En bekant undrar varför jag ser så frånvarande ut — jag talar om att jag ägnar mig åt högre matematik, men har kommit fram till att "när det regnar välling har den fattige ingen sked".
Hennes tomma blick säger mig att uttrycket är nytt för henne — jag borde väl inte bli förvånad, men hon är inte purung, och jag förutsatte att hennes lärarutbildning skulle ha täckt in en del vanliga uttryck. 


Eftersom jag vill veta hur länge vi använt detta talesätt, och varifrån det kommer, så rådfrågar jag Pelle Holm — och återigen blir jag förvånad, det finns inte med i någon av hans böcker! Däremot finns det i "Den svenska ordspråksboken innehållande 3160 ordspråk" från 1865. 
Men två, för mig nya, vällinguttryck hittar jag i Pelle Holms "Ordspråk och talesätt", två roliga och användbara talesätt:  
"Var och en sin välling rosar, fast därav allt ont osar."
"Man ska inte ösa välling på söndrigt fat."
Längre än så tycks jag inte komma i vällingfrågan. Om välling i största allmänhet, skrev jag för några år sedan.

När vi lämnar butiken ser jag en stor skylt som ropar "En godare jul!". Godare än vad undrar jag.

måndag 5 december 2016

Säljes soffa — novellutmaningen

8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i — "Säljes soffa" av Ingrid Rehnström, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".
Den här novellsamlingen har jag ju talat om tidigare, och eftersom det var så få riktigt bra berättelser hade jag inga problem att välja vilken novell jag skulle räkna in bland de lästa i utmaningen.
Om att köpa en soffa på blocket  en rar och lågmäld berättelse, som rymmer ett helt liv.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur   "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).



28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln  THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö — The Cobbler In The Devil's Kitchen, från "Mackinac And Lake Stories", 1899 av Mary Hartwell Catherwood
7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn — "OATS FOR THE WOMAN" ur novellsamlingen "Humoresque A Laugh On Life With A Tear Behind It" (1920), av Fannie Hurst.
31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse  "The Reaper" (1922) av Dorothy Easton.
22. Läs en novell med något grönt i titeln — Green Gardens av Frances Noyes Hart, ur novellsamlingen The Best Short Stories of 1921.
 12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord — Magpie Over the Hill från 1912, av John Galsworthy.
16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln — "The Nose" ur novellsamlingen "The Mantle and Other Stories", av Nicholas Gogol.
17. Läs en novell där musik spelar en stor roll — "En riktigt bra jazzpianist" av Richard Yates, i översättning av Charlotte Hjukström från novellsamlingen "Noveller för världens barn 2009"

söndag 4 december 2016

All denna kärlek

Abstract Head: Love
Alexei von Jawlensky

Jag får tillstå att jag understundom blir lite trött på den — jag blir alltså trött på att man talar så förtvivlat mycket om den, men att omsätta orden i handling är inte fullt så vanligt. För trots alla ord, så är det ändå vad vi gör, och inte vad vi säger, som är det bästa föredömet. Många gånger tycker jag dessutom att man borde ha valt ett annat ord än kärlek.
Läst och hört:
*För att inte trådarna skall gå av gäller det att hålla varptrådarna fuktiga och hantera dem med kärlek och omtanke. Resultatet blir vackert! Ett helt liv med varptrådar har lärt mig att ingen kärlek i världen rår på ett dåligt garn, men med en god kvalitet, räcker det att göra rätt för att trådarna ska hålla.
*vilka plagg man har störst kärlek för  Hm, jag är nog inte rätt person att tala om kläder, men visst har jag haft favoritplagg, men någon kärlek till dem, har jag aldrig lyckats mobilisera.
*måste ta mig mer tid att ge min blogg uppmärksamhet och kärlek Precis som i de föregående fallen sitter jag här och funderar på om man verkligen kan ge kärlek till ett ting 
* Vi åkte dit på ett studiebesök och möttes av en otrolig kärlek och glädje av de som bor och arbetar där,   Ja, ja, här gäller det åtminstone människor, men går man verkligen omkring och skvätter kärlek på folk åt höger och vänster. Nu är respekt ett nästan lika utnött ord, annars kunde man väl tänka sig att använda det — fast jag tycker nog att det räcker med vänligt bemötande.
* Kärlek till er alla, som gör det... Så kan man tydligen också avsluta en uppmaning.
Och finns det ett uttryck som är utnött, så är det väl "nära och kära".

Jag kommer att tänka på L. M. Montgomerys Miss Patty (i Anne of the Island), som säger: 
"The girls nowadays indulge in such exaggerated statements that one never can tell what they DO mean. It wasn’t so in my young days. THEN a girl did not say she LOVED turnips, in just the same tone as she might have said she loved her mother or her Savior.”
Miss Patty var ren gammal vorden för hundra år sedan  men hon känns som en besläktad själ.

lördag 3 december 2016

Lördag med Gutenberg

Romantic Novel
Santiago Rusiñol Prats - 1894

Böcker, brasa och te, vad mer kan man begära? Så det ser jag till att jag har, och som vanligt på lördagmornar är det Gutenberg som står för böckerna. Det är då jag ser efter vilka nya, det vill säga gamla, böcker som tillkommit under veckan. Den här veckan var det många som intresserade mig — så många att jag inte kommer att hinna läsa, eller ens kika på dem före nästa lördag. Än mindre hinner jag skriva om dem alla — vilket kanske ni ska vara tacksamma för.
Som att jag inte tänker redogöra i detalj för vad som står i "Last Words on Evolution" , av Ernst Haeckel, Translated by Joseph McCabe — jag kommer inte ens att läsa boken, fast den är tunn, men de få bilderna som finns har jag beskådat.

"Shakspeare and His Times, Including the Biography of the Poet; criticisms on his genius and writings; a new chronology of his plays; a disquisition on the on the object of his sonnets; and a history of the manners, customs, and amusements,superstitions, poetry, and elegant literature of his age", av Nathan Drake från 1817, i fyra band, verkar att vara lika mastig som titeln.
Jag går raskt vidare till "Trip to the West and Texas, comprising a journey of eight thousand miles, through New-York, Michigan, Illinois, Missouri, Louisiana and Texas, in the autumn and winter of 1834-5", av A. A. Parker. Det är alltid roligt att läsa om platser man besökt. I Texas har jag visserligen bara vara en vecka, men skildringen börjar i New England, och där har jag varit desto mer.
In September, 1834, I left Exeter, New-Hampshire, for the purpose of visiting the Western States and Texas. Although public attention had been for some time directed thither, by various published sketches and frequent emigration, yet so little was definitely known, that I was induced to travel through these sections of the country to learn their actual situation and condition. My object was not to visit the settled regions of the country, a full knowledge of which may be obtained from books, but to see some portion of the unknown and unsettled regions of the West and the South. My particular attention was, therefore, directed to Michigan, Illinois, Missouri, Louisiana and Texas.
But so rapidly are some portions of this new country settling; so constantly are new villages springing up in the wilderness; and so continually are improvements making, that history must continue to lag behind the reality. To keep any thing like an even pace with population, and the public constantly informed of the actual condition of the country, would require, like an almanac, an annual revision and publication of its history.
I took passage on board the stage, through Brattleborough and Bennington, to Albany. About twelve years ago, I travelled over this route, and was gratified to find so many improvements in the villages, farms, and especially in the stage road, since I had travelled it before. In passing through Vermont, I found a new road had been made to avoid the high hills over which it formerly passed, so that now, I believe this is the easiest and safest route across the Green Mountains.
Den resan kommer jag att återvända till, tyvärr är den inte illustrerad, men det är "Texas Flowers in Natural Colors", av Eula Whitehouse. Det här ar en andraupplaga från 1948, den första kom 1936. Författaren har själv illustrerat boken, jag gillar akvarellerna även om jag får tillstå att hon nog var bättre botanist än illustratör.
 Floror, fågelböcker och andra uppslagsverk med olika djur, från platser som man inte känner så väl, är en tillgång när man läser böcker, inte minst skönlitteratur, från dessa okända platser. Jag blir alltid så nyfiken på vad de egentligen talar om i dessa böcker — för att inte tala om översättningar, som förefaller att bara hugga ett namn ur luften.

 Blå näckros har jag aldrig hört talas om, än mindre sett  nu ser den förstås inte så värst blå ut, på bilden. Någon som sett en och kan berätta hur blå de är?
Blue Water-Lily (Nymphaea elegans) is a common water-lily along the coast of Texas and Mexico, particularly in the vicinity of Corpus Christi. The flowers vary from nearly white to a purplish-blue or lilac and are 3-6 in. broad. The floating leaves, about 7 in. broad, are dark purple below and nearly round; sometimes they have a few scattered teeth on the margins. The blooms last 3 days, opening about 8 o’clock in the morning and closing shortly after noon.
 Usually twining shrubs or small trees; flowers small, unisexual and perfect; sepals 6; petals 6, or absent; stamens 6-12; carpels 3-6; fruit berry-like, 1-seeded.
Moonseed Vine (Cebatha Carolina) is a vine with clusters of small red berries. It is very abundant throughout the state in woods and on fences, ranging north to Kansas and Virginia. It is also called coral-bead, margil, coral-vine, and red-berried moonseed. “Cebatha,” from the Greek, alludes to its climbing habit, while “moonseed” refers to the curved seed of the fleshy red berries which ripen in the fall and remain on the vines long after the leaves have fallen. The small white flowers bloom during the summer and fall. The leaves are quite variable, sometimes entire and sometimes distinctly 3-lobed and rarely 5-lobed, being smooth above and downy beneath.
The berries of the Indian moonseed contain an acrid poison which is used by the Chinese in catching fish, as it will temporarily stun or intoxicate the fish.

Tall Goldenrod (Solidago altissima) grows 2-8 ft. high, has rough leaves which are sharply toothed and prominently triple-nerved, and is topped by dense clusters of yellow flowers. Most of the goldenrods are widely distributed in North America; the tall goldenrod is abundant in dry soil from Maine to Nebraska and Texas.
En växt som jag bara vet alltför väl hur den ser ut, är gullriset som jag för en ojämn kamp mot.
Yes, flower bells rang right merry that day,
When there was a marriage of flowers, they say.

En som däremot var en fantastisk illustratör var Walter Crane, så är du i behov av lite romantik så läs då hans "A Flower Wedding", från 1905.
Young LAD’S LOVE had courted Miss Meadow·Sweet,
And the two soon agreed at the Altar to meet.

“Victrola” is the registered trade mark of
the Victor Talking Machine Company
designating the products of this company only
Victor Talking Machine Company
Camden, N.J., U.S.A.

Ljuvliga bilder finns också i boken "How To Get the Most Out of Your Victrola", av Victor Talking Machine Company från 1919, som väl närmast är att betrakta som ett reklamhäfte.
Hepplewhite
Period Victrolas are now obtainable in twelve of the principal types, namely: Empire, Chippendale, Louis XV, Louis XVI, Jacobean, Gothic, William and Mary, Adam, Sheraton, Chinese Chippendale, Queen Anne, Japanese Lacquer, and the Hepplewhite shown above. There are also two other variations of each type which are available, but in every case Period Victrolas are made to order only.
Den går igenom både olika kompositörer och musikstilar, hur de alla kommer tillrätta i deras "Talking Machine", som väl här borde kallas musikmaskin.
The Love Duet from Faust
The sheer ecstasy of the passion which may bless or may utterly destroy has never been put into music more clearly than it is in this exquisite duet in “Faust,” and the Victrola enables you to hear this music sung by two of the great artists of our generation.

Dance Music
The impulse to dance is spontaneous. It is a manifestation of the joy o’ life that needs some more vigorous means of expression than is provided by speech. To have to wait two weeks for a formal dancing party is to lose that fine edge of impulse, and that is why the Victrola renders an otherwise unobtainable service to the dancers.
No need to rent a hall, engage an orchestra and send out invitations. You may dance when the inspiration seizes you. You may dance the kind of dances that the mood of the moment may suggest for as long a time or as short a time as you may wish.
And—here as in every other branch of musical art, the Victrola offers you the best.
Beside the dancers themselves, there are two other vital factors to be considered—the music and the floor—and you know that your music is right when it is provided by the Victrola. If you happen to live in a fairly large town it is easy enough, of course, to engage an orchestra (at considerable expense and for stated times) which will furnish entirely satisfactory music; but—the Victrola? It gives you the best dance music by the most accomplished orchestras and bands and, when the music is good enough, people can and will dance on a rubber mat or in a city street.
Three or four friends call of a winter evening—nothing simpler than to roll back the rugs and dance—and certainly nothing more beneficial from the mental or physical viewpoints.
Then, too, you may dance to the music of the same orchestra as you would if you lived in the gayest of metropolitan cities.
In these vital tasks of acquiring a broader view of human 
possibilities the common school must have a large part. 
I urge that teachers and other school officers increase 
materially the time and attention devoted to instruction 
bearing directly on the problems of community and 
national life.
                                                            Woodrow Wilson.
Så slutar jag med en högtstående bok från 1918, som är avsedd att fostra de unga till goda patriotiska medborgare: Our Home and Personal Duty, av Jane Eayre Fryer. Den är indelad i olika avdelningar, som "Stories Teaching Thoroughness, Honesty, Respect, Patriotism, Kindness to Animals". Så avslutas varje avdelning på det där förfärligt pedagogiska sättet som läroböcker (och en del bloggar) har för vana för att kolla att läsaren rätt uppfattat innehållet.

MEMORY GEM

If a task is once begun
Never leave it till it’s done;
Be the labor great or small
Do it well, or not at all.
Phœbe Cary.
Man lär sig hur rättrådig Abe var redan som pojke  han som inte kunde uttala en lögn, och får läsa om Max Green:

HURTING A GOOD FRIEND
This is the story of a boy who ruined a good book. A good book is always a good friend.
He did not mean to—oh, no! But what of that—he did it, as you may read.
His name was Max Green. One day Max borrowed a book from Tom Brown, a fine new book with a picture of a submarine on the cover. Tom had just received it as a birthday present from his uncle.
That night Max sat down in a corner to read it. Soon he came to the place where the submarine was getting ready to fire a torpedo.
“Squeak!” went the book, as Max gave it a twist in his excitement. He did not hear the sound; he only saw the torpedo skimming through the water.
“Crack!” went the book, as Max gave it a heavier twist. He did not notice that he was bending the covers farther back. He only knew that the torpedo was striking the bow of a big man-of-war.
“Rip!” went the book down the middle, as Max gave it a harder twist with his hand.
But Max read right on, for just then the man-of-war lurched over on its side as if it was getting ready to sink.
In his excitement Max forgot all about what he was doing and twisted and bent the book back, cover to cover.
“Stop—quick—oh! oh! It hurts! You have broken my back—broken my back! Oh!—oh!” cried the book.
Suddenly Max woke up and saw what he had done—but it was too late. He had broken the glue and stitches apart and the covers hung limp.
Just then his mother came in.
“Look, mother—see what I have done to Tom Brown’s book,” he confessed. “I am so sorry. It is such a good book. Can’t we glue it together again?”
“No,” said his mother, “it is ruined. Glue may help, but it will never be the same book.”
“Oh, I am so sorry!” said Max.
“Yes, Max, but being sorry will not make this book as good as it was when you borrowed it.”
“I will make it right with Tom, mother. I will take my birthday money to buy him a new one.”
“That is the right thing to do, Max,” answered his mother.

QUESTIONS
How is a good book a good friend?
Suppose it had been his own book that Max ruined, would he have been treating it fairly?
If you were a book, how would you want to be treated?
Do you know what holds a book together? Tell what you know about the way a book is made.
Why should we be so careful of books?

Man får lära sig varifrån kläder, skor, bröd och andra vardagsvaror, kommer ifrån. Och jag gillar att man uppmanar pojkar att inte plundra fågelbon  det var ju länge en accepterad sysselsättning.

Don’t rob the birds of their eggs, boys,
’Tis cruel and heartless and wrong;
And remember, by breaking an egg, boys,
We may lose a bird with a song.

Tell the story of this picture.

tisdag 29 november 2016

Att tala för andra

Book love, my friends, is your pass to the greatest, the purest, and the most perfect pleasure that God has prepared for His creatures. It lasts when all other pleasures fade. It will support you when all other recreations are gone. It will last you until your death. It will make your hours pleasant to you as long as you live.
                                                                                  Anthony Trollope.


Fair Reader
Henry Lamb

Det är ett vanligt fenomen att man talar som om vore man normgivande. Det gäller de flesta (mig också), och det mesta — senast hörde jag det i går, på nyheterna. Då sändes direkt från konserthuset och utdelningen av augustpriset, men bara priset i kategorin fackböcker hade ännu meddelats, så reportern säger något i stil med: "och nu väntar vi alla förstås på vem som vunnit i den skönlitterära kategorin". Så 17 heller, jag hade fått höra precis det jag var intresserad av, men priset i skönlitteratur är jag inte speciellt intresserad av. 
Däremot tycker jag att Nina Burtons "Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution", låter vansinnigt intressant, och ska genast höra om biblioteket kan fixa den åt mig.
Och jag har även lagt Sigrid Nikkas namn på minnet — och för säkerhetsskull även skrivit upp det.
Lyssnade nu på morgonen på radions kulturnyheter, och blev angenämt överraskad av att personen som meddelade priserna, gjorde det med en alldeles vanlig röst, utan konstiga betoningar och utdragna vokaler Även det värt ett pris!

Eftersom den här sortens priser inte engagerar mig visste jag inte förrän alldeles nyligen hur statyetten ser ut, och vem som gjort den. Jag tycker den är jättefin!

Auguststatyetten skapades av Michael Fare 1989 och är en 31 cm hög och tre kilo tung skulptur i brons. Den består av tre platta skivor med profiler av August Strindberg, vilka symboliserar tre sidor av honom: alkemisten, språkbehandlaren och målaren. På framsidan avbildas Strindberg med ena handen innanför kavajslaget, på baksidan med ett manuskript i handen.
                                                   från Wikipedia

måndag 28 november 2016

Grattis John!

John Wesley Hyatt
28 november 1837 - 10 maj 1920

De av er som uppnått mogen ålder har förmodligen haft en  celluloiddocka — som kanske sprack, för så värst hållbara var ju inte de dockorna. Fast på den tiden kunde man ju lämna in sina leksaker för reparation i lekaksaffären. Min docka Birgitta hade ett ärr i pannan,  efter ett sådant sjukhusbesök, på precis samma ställe jag hade mitt ärr.
Vad har då John att göra med mina dockor — jo, det var han som kom på ett enkelt sätt att tillverka celluoid.
Han var egentligen boktryckare, men när en firma i New York, 1863 utlovade en belöning på 10000 dollar (värt 188679 dollar i dagens penningvärde), till den som kunde tillverka en biljardboll i ett syntetiskt material som kunde ersätta elfenben, då började John och hans bror Isaiah experimentera med olika blandningar, och kom så fram till ett material av pappersmassa och cellulosanitratlösning.
Fast jag skulle inte råda någon att spela biljard med sin docka — men bollarna var väl inte ihåliga.